Kajsa: Skräck
Jag tänkte ge lite skräckfilmstips såhär i Halloween-tider.
Shutter - handlar om ett par som gifter sig, och firar sin smekmånad i Japan, eftersom karln måste jobba under semestern (han är fotograf). Under en bilresa kör de på en japansk kvinna och ser sedan hennes spöke överallt. Man kan inte säga för mycket om filmen, eftersom då avslöjar man allt och det blir inte kul att se den. Att den är amerikansk kan jag avslöja iallafall. Den är inte fantastisk.
Barnhemmet - en adopterad tjej växer upp och flyttar sen med sin nya familj till det hus som var det barnhem där hon växte upp. Hon har en adopterad son med HIV. Familjen vill öppna barnhem för handikappade barn. Sonen börjar leka med osynliga kompisar, som visar sig ha bott i huset för länge sen. SE DEN. Frida och jag såg den på bio för ett par veckor sen, och nu vill inte hon se mer skräckfilm, för hon blev så jätterädd :) halva filmen spenderade hon halvt i mitt knä. Frida är så söt. :D Spansk film.
De Bortglömda - Ännu en spansk film. Denna handlar om ett syskonpar vars pappa ligger på sjukhus, hjärndöd. Men innan brorsan Pablo vill skriva under papprena så att de kan dra ut sladden till respiratorn så vill han lära känna sin pappa, för det har han inte gjort innan. På sin väg till syskonens gamla hus hittar de en gammal dagbok som beskriver mordet på en familj. Detta ska ha hänt för 20 år sedan, på samma hotell som syskonen övernattar på. Historien börjar upprepa sig och allt blir väldigt konstigt och ganska läbbigt. Bra film! Se!
Jag har sett rätt mycket skräckfilm de senaste veckorna, iallafall för att vara jag. Det jag har kommit fram till är att spanjorer gör de bästa skräckfilmerna. Det känns liksom mer äkta. När man inte känner igen alla skådespelare, och allt inte händer i en liten förort nånstans i USA. Ofta är det också mer psykologisk skräck än bara äckel-päckel och fula gubbar med stora knivar.
Barnhemmet - en adopterad tjej växer upp och flyttar sen med sin nya familj till det hus som var det barnhem där hon växte upp. Hon har en adopterad son med HIV. Familjen vill öppna barnhem för handikappade barn. Sonen börjar leka med osynliga kompisar, som visar sig ha bott i huset för länge sen. SE DEN. Frida och jag såg den på bio för ett par veckor sen, och nu vill inte hon se mer skräckfilm, för hon blev så jätterädd :) halva filmen spenderade hon halvt i mitt knä. Frida är så söt. :D Spansk film.
De Bortglömda - Ännu en spansk film. Denna handlar om ett syskonpar vars pappa ligger på sjukhus, hjärndöd. Men innan brorsan Pablo vill skriva under papprena så att de kan dra ut sladden till respiratorn så vill han lära känna sin pappa, för det har han inte gjort innan. På sin väg till syskonens gamla hus hittar de en gammal dagbok som beskriver mordet på en familj. Detta ska ha hänt för 20 år sedan, på samma hotell som syskonen övernattar på. Historien börjar upprepa sig och allt blir väldigt konstigt och ganska läbbigt. Bra film! Se!
[Rec] - Sista filmtipset är ännu en spansk film! :D [Rec] är filmad av en kameraman som följer med en nyhetsreporter, som i sin tur följer med brandmän och deras arbete på en brandstation mitt i natten. Brandmännen får ett larm om en kvinna vars dörr har gått i baklås. När de kommer dit, och tar sig in i lägenheten med hjälp av en polis, blir polisen överfallen av kvinnan som är skvatt galen. Hon biter av en bit av polisens öra och kind, och han är nära att förblöda. Men polisen får inte komma ut ur huset, eftersom det har blivit avspärrat av hälsomyndigheterna. Varför säger jag inte, men filmen är helt jävla sjuk, och jag skrek högt flera gånger. Mycket bra film. Allt känns så mycket mer äkta, för det ser verkligen ut som att reportern är där. Inga spejsade effekter eller så. Ramlar kameramannen, ramlar kameran. Skitbra. SE!!!
Kajsa: En smak av vuxenlivet
I lördags släpptes biljetterna till AC/DC som spelar på globen den 20nde februari. Jag och Ida var där. Självklart. Ticnets hemsida skulle bli överbelastad, och telefoner är ju aldrig att lita på, så vi begav oss till Sverigehuset på tidiga morgonen. Ungefär halv åtta var vi där. Det var en ganska duktig klunga som var före, men inte alls så många som vi var rädda att det skulle vara. Vi räknade ut att vi hade plats 18.
Så där satt vi. Trötta och lite småkalla satt vi timme ut och timme in och såg kön bakom oss växa.
Vid ungefär halv tio började fjärilarna i magen vakna till liv, SNART var vi där! Klockan 10 skulle biljetterna släppas, och alla sinnen var på helspänn. Vi ringde runt till vänner och bekanta för att se hur de stod i diverse köer.
Dörrarna öppnades, och folk gick snabbt och bestämt med sina kölappar till kassorna, hindrade sig själva från att springa.
10:03 hörde man en röst skrika "STÅPLATSERNA ÄR SLUT!" jaha. ca 10:07 kom vi fram till kassorna, och tog de 4 bästa platserna som fanns, dvs på B-läktarna rad 20 och 22. Killen som stod bakom oss fick inga biljetter. Lät det som iallafall.
Uppspelta och glada gick vi ut med våra älskade biljetter, och ringandet började igen. Vilka hade fått biljetter, vilka hade inte? Var satt de? Kunde någon sälja om de hade bättre platser än oss? Gick det att byta runt?
Det kändes som att jag var på Wall Street och förhandlade med aktier.
Inte nog med det, Viktor ringde när jag och Ida nästan var hemma, vi var vid Nacka Forum, och sa "biljetter har släppts till en extrakonsert. Jag fick fyra ståplatser. Åk tillbaka fort och köp!" Självklart förstod vi att det skulle vi inte hinna, och ringandet fortsatte. Pappa skulle beställa, Johan, Milja och Ita skulle beställa, men ingen fick.
Börsen blev orolig.
Ida hade passande nog glömt sin mobil hemma, så jag fick stå för ringandet. Jag kan ju bara tänka mig hur det måste ha låtit från mig... "VA!? Är det sant?! Köp! Sälj! Nej köp först! Men ring henne då! Försök igen! Får vi köpa dom? Finns det någon som säljer?"
Herregud. Alla är som vilddjur. Men kul som faaaan ska det bli! :D
Kajsa: Filosofi i Stockholms torsdagsmörker.
Häromveckan var jag och Frida och såg "Barnhemmet" på bio. Jag vill minnas att det var en torsdagkväll. Allt var trevligt och precis det skulle vara, filmen var kanon och allt sånt.
Men!
Jag tycker det är så roligt att titta på folk när man är ute på stan. Man kan liksom sitta och hitta på små historier om alla som går förbi. Man kan verkligen se vad folk har för mål med sin torsdagskväll. De flesta är på väg nånstans. Vissa har jobbat sent och är på väg hem kanske, eller så ska de på dejt, eller så ska de på föräldramöte. Bråttom bråttom är det, och de susar förbi innan man hunnit se dem.
Andra strövar mest omkring, och letar efter något att sysselsätta sig med. Vi såg järngänget själva som satt vid en busshållplats vid rådmansgatan och drack öl och filosoferade sluddrigt om livet.
Barernas uteserveringar höll envist öppet och hyste 2-3 sällskap som likgiltigt sippade på varsin öl.
Frida sa då något smart: "Vissa strövar, andra strävar."
Så sant som det var sagt. Och en torsdagskväll är det mer respektabelt att vara en som strävar.
